Folk brukar fråga mig "blir du inte rädd?"
Jag svarar då "Nej, inte särskilt"
Men vet ni...
Efter en tids eftertanke: det är inte riktigt sant...
Det händer fortfarande att jag har svårt för mörker. Jag inbillar mig för mycket... (inte alltid bra med fantasi)
Somnar alltid med iPod-lurarna i öronen, för jag vill inte höra alla monster som krälar eller hasar omkring...
Jo, jag är normal...
En skräckfilm som påverkat mig särskilt mycket är Stephen King's "It".
Jag såg den första gången när jag var 12 år...
Jag råkade dessutom ha så pass livlig fantasi att jag "såg" den onde clownen i mitt rum en natt.
Det var ingen trevlig syn. Nej, då skrek jag som aldrig förr, det kan jag lova!
Jag tål fortfarande inte clowner (de är onda!)
Tack Mr. King & Pennywise!
Thank you and good night!
// Little Miss Ghost Girl
1 kommentar:
Känner igen mig i det du skriver... har också väldigt svårt för clowner.. och vet inte hur ofta jag inte "vågat" sova för att jag var säker på att Bob från Twin Peaks var i rummet...*oops* (vilket inte hindrade mig från att se serien..och fortfarande vilja ha dvdn..hm..stupid?).
Fast måste erkänna att jag inte alls ser mycket skräckfilmer sen jag flyttat....
Skicka en kommentar