Farfar...

Dagens inlägg tillägnas min älskade farfar
som stilla somnade in 21/9 2008.
Han levde ett långt fint liv. Han blev 85 år.


Vi saknar Dig så mycket farfar!
Vila i frid!

Projekt Audition

Det gick bra på min audition till sång & teater idag (projektet jag skrev om i förra inlägget)
Jag trodde jag skulle vara mer nervös, men det var inte så farligt
Jag sjöng Tomorrow från Annie. Jag som aldrig sjungit solo...!
Jag hoppas att det inte lär alltför gräsligt.

Efter sången fick vi en scen att improvisera. Det var kul.

Sedan fick vi prata lite om karaktärerna vi valt. Jag hade valt Gavroche från Les Miz.
Vi berättade hur vi skulle göra för att bli karaktären; egenskaper, känslor mm.
Men vi fick tyvärr aldrig spela våra karaktärer ... det var synd...
För övrigt var det en kul audition!
Om 2 veckor får vi besked om vi kommer in eller ej... gulp...

Nu känner jag mig helt slut i huvudet. Det beror väl mycket på att spänningarna efter nervositeten har släppt

Jag älskar solen...

... den där gula, runda saken på himlen!

Nu kommer mitt vårskrik... AAAAAAAHHHHHHHH...!
Det är så härligt att det ÄNTLIGEN är vår!

Jag har känt mig dålig ett bra tag nu: konstant trött (jobbigt & lite oroväckande), hängig, deppig, förkyld,
fan & hans mormor....

Man får gnälla när man inte mår så bra väl?
Jag har varit hos läkare och tagit en massa blodprov.
Som tur är (!) hittade de nog inga fel, för läkaren har inte hört av sig. Puh!

Nu börjar jag sakta men säkert må lite bättre, mycket tack vare det underbara vårvädret tror jag.

Min själ & hälsa har nog saknat de ljusa månaderna.

Jag ska försöka bli flitigare med bloggandet nu när min energi åter börjar flöda


Ha det bra, ärade läsare & läsarinna!
Vi "ses" - snart!
Puss & Kram
D.

---

Läser: Den grymma leken
Lyssnar på: Den röda vargen
Äter: Godis
Dricker: Svartvinbärs-dricka

I'm baaack!

ojojoj, det var inte går jag skrev här...

Jag har inte varit på blogghumör pga hälsoproblem och annat elände...
men nu känner jag mig lite bättre.


Nu ska jag skriva av mig lite arga känslor...

I fredags blev jag så irriterad på min mattelärare!
Jag tänkte göra ett matteprov (statistik), men när han visade provet såg jag att det var alldeles för svårt för mig (lära sig grekiska skulle vara lättare för mig - jag svär).
Jag sa att provet såg för svårt ut.
"Nädå," svarade han. "det är jättelätt det här. Försök du."
Jag försökte säga att det inte är lätt för mig, men han lyssande inte på det örat...
"Jodå, det är inte svårt, det är lätt."
Jag förklarade att det är svårt pga min dyskalkyli (svårigheter med matte).
Då säger han: "Men jag tror inte att du har det."
"Ursäkta...?"
"Jag tror inte du har det, du klarade ju de andra matteproven."
De andra proven var lite lättare och dessutom kämpade jag med dem som f-n. Min hjärna har varit helt slut efter matten ibland (pga att jag måste anstränga mig mycket för att räkna tal)
Kul att man får en sådan förolämpning - av en lärare...!
Jag vill ha min gamla mattelärare tillbaka!
hon var mkt bättre och hon förstod och respekterade mina svårigheter (men hon har en annan grupp nu... *snyft*)

Mej hata matte!

Dikter & teater

Idag pratade jag med min engelsklärare om det som hände i fredags.
Han sa att jag inte hade läst dåligt!
Det måste ha låtit dåligt i mitt huvud bara, sa han.
Skönt att höra. Men vilket skumt huvud jag måste ha...
Jag förklarade allt det där med de tunga känslorna i bagaget och tröttheten efter matten - och han sa att det måste ha varit anledningen till varför min fredag var usel.

Vi fick skriva dikter på engelskan idag, för vi ville göra något kul. Sedan fick vi läsa dem högt för klassen.
Läsa högt... eh... nej tack, tänkte jag först. Men idag gick det bra att läsa (hallelujah moment)
Jag läste min dikt om Judith och visade en bild på henne för klassen. Sedan berättade jag lite om vad som hände Judith.

Bilden (Judith's blick) illustrerar dikten så bra.

Ode to Judith Barsi

Behind the smile
Hides a secret
A secret of pain and fear

You flew off to a safer place
A place with no pain or fear

You were an angel on Earth
Now you are an angel in Heaven

Sweet Judith,
You are missed and loved
And you will never be forgotten

---

För en stund sedan pratade jag med en vän, hon frågade om jag ville gå med henne och se West Side Story på fredag!
Ja, det vill jag! Det ska bli jättekul!



Tänk att en rutten fredag kan följas av en bra måndag!
Det trodde jag aldrig när tårarna sprutade värre än en fontän i fredags.

Fredagen - en rutten dag

Igår gick precis allt åt skogen... jag hade en riktigt dålig dag.
Det började redan i skolan:
Efter 2 1/2 timme med matte var min hjärna helt slut - eftersom jag måste anstränga mig så för att kunna räkna mina tal.
Nästa lektion var engelska - ett av mina bästa ämnen.
Men igår gick det käpprakt åt hel****
Vi skulle läsa en artikel högt i klassen - och då brakade min hjärna ihop; plötsligt kunde jag inte läsa... jag uttalade ord fel och stakade mig som sjutton.
Det lät som om jag aldrig hade läst förut.
Tack för det.

Senare på dagen, efter matshopping, väntan i lång kö, kånkade av tung matvagn, var jag trött, varm och irriterad.
Väl hemma hände det en massa saker, bla så snubblade jag på sladden till den bärbara datorn (smart!)
Både datorn och jag föll i golvet.
Datorns tangentbord fick sig en törn och jag slog i mina knän - hårt.
Då brakade mitt känslosystem ihop.
Jag skrek och ylade och tårarna rann värre än i en fors.

På kvällen, när jag lugnat ner mig, kom jag fram till varför jag reagerade så himla starkt på allting:

• Att vara duktig i skolan har blivit väldigt viktigt för mig
  och jag kan vara väldigt hård mot mig själv om det inte går bra.
• Jag tycker det är lite jobbigt att läsa högt inför folk
  (därför tar det hårt på mig när det går som på engelskan igår.)
• Jag tror jag har haft andra jobbiga känslor i bagaget ett tag
• Jag har sovit väldigt dåligt en tid

allt detta gör nog att jag är extra känslig för motgångar just nu.




Tangentbordet kunde jag fixa förresten - det var bara att trycka ner det lite.
Men det var nog det enda positiva som hände mig igår.


Nu ska jag försöka fixa min "känsloryggsäck" - jag vill inte vara med om fler sådana här känsloutbrott

PUSS & KRAM
/ Dakota - a great, big, terrible mess

Rapport om lärare 3!

Jag (& min grupp) hade ett samtal med lärare 3 idag.
Jag sa bla att han inte kan säga vissa saker om våra arbeten om vi inte fått direktiv om hur vi ska göra.
Man kan ju inte komma efteråt och säga: detta var inte bra - ni skulle ha gjort så här... bla, bla, bla...

Guess what: lärare 3 tog sitt förnuft till fånga!
Han lyssnade verkligen och sa att han skulle vara ett bättre stöd för oss inför kommande arbeten & redovisningar.

Det känns bra att samtalet var givande.
Lärare 3 är en bra och schyst lärare, så det är lätt att vara rak och ärlig mot honom.

Idag är jag gladare och har irritationen runnit av mig.
Skönt att inte gå och bära på ilska


tack för era gulliga kommentarer!

Arg & sur dag

Idag fick vi feedback på våra redovisningar. Först fick min grupp fin kritik av lärare 1 & 2.
Men sedan hörde vi att lärare 3 inte tyckte att arbetet & redvisningen var så bra...
näha... varför sa han efter redovisningen att vi var bra då...?
Bra att säga en sak ena vecka och sedan ändra sig.
Vi kände oss arga, sura och besvikna på lärare 3. Jag ska prata med honom imorgon!

På eftermiddagen fick vi feedback av lärare 4 - fin kritik denna gången.
Så tre lärare tyckte redovisningen & arbetet var bra - men en tyckte inte vi var bra...
vem är det fel på...?
Nu får ni inte tro att jag gnäller över kritik, det är bra att få höra lite dåligt också, så man lär sig vad man kan göra bättre till nästa gång.
Det jag är irriterad över är att lärare 3 ljög efter redovisningen, när han sade att det var bra!
Det ska bli intressant att höra vad han har att säga imorgon.



Jag blev inte gladare på T-banan på väg hem:
Två damer frågade: "Går x-tåget till station X?"
Jag svarade ja. men sedan kom jag på att det inte gör det.
just som jag skulle rätta till misstaget fick jag en ond, mordisk blick av en sur gubbe.
Gubben fräste argt åt mig: "Det går inte alls till station X - det gör tåg bla bla bla...!"
Ursäkta då, jävla snorgubbe!

Synd att jag inte kom på något bra att säga till honom...

F'låt om detta inlägg är rörigt... mina känslor åker berg-och-dal-bana just nu


Ska kanske be tomten om en sandsäck eller en boxboll att slå på?
Det känns som jag behöver släppa lös en och annan demon nu.


/ Dakota
ängel på utsidanarg demon på insidan