Igår gick precis
allt åt skogen... jag hade en riktigt dålig dag.
Det började redan i skolan:
Efter 2 1/2 timme med matte var min hjärna helt slut - eftersom jag måste anstränga mig så för att kunna räkna mina tal.
Nästa lektion var engelska - ett av mina bästa ämnen.
Men igår gick det käpprakt åt hel****
Vi skulle läsa en artikel högt i klassen - och då brakade min hjärna ihop; plötsligt kunde jag inte läsa... jag uttalade ord fel och stakade mig som sjutton.
Det lät som om jag aldrig hade läst förut.

Tack för det.
Senare på dagen, efter matshopping, väntan i lång kö, kånkade av tung matvagn, var jag trött, varm och irriterad.
Väl hemma hände det en massa saker,
bla så snubblade jag på sladden till den bärbara datorn (smart!)
Både datorn och jag föll i golvet.
Datorns tangentbord fick sig en törn och jag slog i mina knän - hårt.
Då brakade mitt känslosystem ihop.
Jag skrek och ylade och tårarna rann värre än i en fors.

På kvällen, när jag lugnat ner mig, kom jag fram till varför jag reagerade så himla starkt på allting:
- Att vara duktig i skolan har blivit väldigt viktigt för mig
och jag kan vara väldigt hård mot mig själv om det inte går bra. - Jag tycker det är lite jobbigt att läsa högt inför folk
(därför tar det hårt på mig när det går som på engelskan igår.) - Jag tror jag har haft andra jobbiga känslor i bagaget ett tag
- Jag har sovit väldigt dåligt en tid
allt detta gör nog att jag är extra känslig för motgångar just nu.

Tangentbordet kunde jag fixa förresten - det var bara att trycka ner det lite.
Men det var nog det enda positiva som hände mig igår.
Nu ska jag försöka fixa min "känsloryggsäck" - jag vill inte vara med om fler sådana här känsloutbrott

PUSS & KRAM

/ Dakota - a great, big, terrible mess